fredag 2 oktober 2009

Det är viktigt att vara viktig


Lycka är en hundvalp. Det är sant, valpar är ljuvliga. Man kan inte hjälpa att hjärtat flödar över av lycka när den lilla valpen kommer springande eller när man följer med hans upptåg. Det handlar om en riktig guldklimp. 24 lurviga karat. Minst.

Ägnade många timmar i somras åt att titta på samspelet mellan barnen och valpen. De busar och leker tillsammans, de delar på en morot ibland, de gräver gropar i sandlådan och har hur roligt som helst. Det går inte att ta miste på den stora lyckan som både barn och valp känner.

Men att vara lillmatte eller lillhusse är inte enbart bus och skoj. Ska valpen må bra ska man ta ansvar för honom också. Sköta om honom och se till att han har får mat, motion och tillräckligt med vila.

Att ta ansvar kan vara att gå på promenad med valpen. Det är roligt att se hur barnet och hunden går bredvid varann. Barnet med rak rygg och hunden med viftande svans. Lyckan lyser ur ögonen på barnet som upplever sig ha ett stort ansvar. En betydelsefull uppgift som just det barnet ansvarar för. Ett sånt förtroende gör att barnet växer. Och då menar jag inte bara på längden. Barnet växer inombords också och det syns utåt. På hållningen. På glädjen i blicken.

Ibland, i vår iver att ta hand om och hjälpa våra barn, tar vi över uppgifter som kunde vara deras. Uppgifter som barnen bra klarar av att göra själva. Som att gå på korta hundpromenader eller att plocka undan från köksbordet. Klä på sig själva på morgonen fast sömnen ännu kliar i ögonen. Kanske tar vi över uppgiften för att det går snabbare och smidigare? För oss, ja. Eller kanske gör vi det av vår välvilja? Vad vet jag? Men vad lär barnet sig? I värsta fall att barnets insats inte räknas. De vuxna gör det ändå snabbare och effektivare och bättre. Hur går det då med barnets självkänsla?

Det är viktigt att känna sig viktig. Speciellt för det lilla barnet som håller på att växa upp. Det är viktigt att ha en uppgift som gör att man känner sig betydelsefull. Att man känner att man räknas och behövs. Inte minst när man är minst.

3 kommentarer:

  1. För det första, vilken ljuvlig valp! Verkligen gosig!
    För det andra, jättebra inlägg om barnet som behöver få göra själv, få skapa sig en egen ryggrad.

    Ta vara på helgen-kramar:)

    SvaraRadera
  2. Vilken ljuvlig blogg du har, Sis!
    Njutning att läsa. Kloka tankar.
    Njut av helgen!

    SvaraRadera
  3. Tack Karin och Lisabet!
    Trevlig helg till er båda och KRAMAR :)

    SvaraRadera