Bland hundar och barn

Hos oss har vi en mycket liten, men ack så lurvig och söt familjemedlem. Valpen. Han är familjens medelpunkt och är på ett mycket charmant men diskret sätt medveten om det. Den lilla Valpens kärlek ska räcka till många och det gör den också.

Det händer ibland att nåt av barnen säger att ”Valpen tycker mer om de andra än om mig”. Jag försöker gång på gång förklara att Valpen tycker massor om alla. Men det är svårt för en liten en att förstå. De små händerna vill ibland hålla valpen hårt för att han ska vara mest tillsammans med just det handparets ägare. Han är tålmodig vår valp, men jag ser ändå att han kanske hellre skulle vara på golvet för sig själv ibland. Men som sagt, han hänger tålmodigt med. Den förmågan har små valpar.

Inte förstår jag heller hur Valpens kärlek kan räcka till alla. Men det gör den. Ingen kan tvinga Valpen att älska, inte fast hur hårt de små händerna håller i. Han väljer själv. Han älskar alla som tycker om honom, går på promenad med honom, ger honom mat och kliar honom bakom örat. Och den kärleken räcker till ALLA som behöver och vill ha den.

Konstigt det där med kärlek, ju mer man ger, desto mer får man. Men det är en viss skillnad på att kräva och att få. Och just det är inte så lätt för ett litet handpar som håller en liten lurvig Valp att förstå.