Det kostar så lite...

Att gå på kalas kan ibland vålla mig problem. Inte själva kalaset, nej, kalas är alltid roliga, men den där presenten som ska med. På kalas vill man ju ha med sig en present åt födelsedagsbarnet. Många gånger funderar jag som en vansinnig på den där presenten. Det ska helst vara nåt fint och nåt alldeles speciellt. Nåt som förgyller dagen för mottagaren och nåt som ingen annan kommit att tänka på. Sånt kan ge en gråa hår. Det vet jag av erfarenhet. Behöver bara titta i spegeln ;).

Men istället för att stressa med den där presenten har jag börjat fundera på vad jag själv blir glad av. Vad är det jag tycker är fint och alldeles speciellt? Efter en stunds tankearbete, inte många minuter ens, så inser jag att det jag tycker allra mest inte går att paketera in. Det är stört omöjligt. Det jag blir gladast av i hela världen, är inte de fina och genomtänkta presenterna som jag får till jul eller till min födelsedag. Det som gör mig allra gladast är andra människor. När de genom ord visar sin uppskattning eller med en spontan kram visar sin omtanke.

Ord är gratis. Kramar är gratis. Du väljer själv vilka ord du säger till vem. Vänliga ord och kramar kostar ingenting, men är ändå det mest värdefulla du kan ge till någon annan. Alldeles gratis, men kan förändra världen eller åtminstone dagen, för den som får dem.

Idag fick jag ett helt fantastiskt sms, som gjorde mig så glad att jag trodde jag skulle spricka. Det var vänliga, raka ord och det var den här dagens höjdpunkt!