Tummen upp för dig!

Vinglade i väg över gårdsplanen igår. I mina högklackade skor. På väg till en vårfest.
Är verkligen inte van med att gå i högklackat, men vill man vara fin så får man lida pin. En gammal sanning som fortfarande håller streck.

Plötsligt bullrade det våldsamt på grannens fönster, svängde på huvudet och tittade. Där stod de, grannarna, och viftade med tummarna. Tummen upp för dig, sa de, alldeles tydligt utan att jag hörde ett endaste ord.

Med ett brett leende på läpparna klev jag i bilen. Körde till festen. Tittade på alla duktiga barn som sjöng, spelade piano, dansade, bjöd på sig själva och sina talanger. Spelade på pianot själv. Darrade inte alls med händerna den här gången. Kanske var det grannarnas förtjänst, vad vet jag? Hade alldeles tydligt deras ”tummen upp” i bakhuvudet där jag satt på pianopallen.

Fick mig en tankeställare igen. Det behövs inte mycket för att ”göra” någons dag. Ett leende. Ett ”tummen upp för dig”. En kram. Det kostar inget, det är alldeles gratis. Men kan göra en milsvid skillnad för någon som behöver det just då.

Bara ett litet "klick"

När jag var liten ville min fammo att jag skulle sjunga för henne. Jag vågade inte. Var alldeles för blyg på den tiden. Huset var dessutom fullt med släktingar och det gjorde ju inte saken bättre. Fammo sa åt mig att ställa mig bakom dörren och sjunga, så skulle ingen se mig och då skulle jag nog våga. Minns inte mer om jag gick på det, om jag vågade sjunga där bakom dörren. Men har nog på känn att jag inte gjorde det. Var såpass gammal att jag insåg att de som lyssnade nog skulle förstå att det var jag iallafall. Vare sig de såg mig eller inte.

Att kommunicera via internet är lite likadant som att stå bakom fammos dörr och sjunga. Man hör vad de andra gör. Man vågar kanske sjunga för att man inte ser de andra. Man vet inte exakt vilka som lyssnar, eller om de ens gör det. Man är nästan anonym där bakom dörren. När man är anonym, vågar man lite mer. Man vågar säga hur man har det. Man vågar ifrågasätta. Man vågar säga saker som kan uppfattas hotfulla och obehagliga. I tron om att ingen ändå ska kunna räkna ut vem man är. För man står ju bakom dörren där i cybervärlden.

Som bloggare har man ett ansvar för vad man skriver. Jag står för mina åsikter och tankar. Det jag skriver är sånt jag tänkt och funderat över. Men det är inte bara jag som skribent som har ett ansvar. Också den som läser har ett ansvar. Är det här sådant som jag mår bra av att läsa? Får jag mig en tankeställare i en positiv bemärkelse, eller börjar illamåendet gro i mig?

Då är vi igen framme vid valet. Man ska själv välja vad man läser. Är det nåt man får ut någonting av så fortsätter man. Men börjar man må illa, då är det ju enkelt. Man slutar läsa. Svårare än så är det inte. Man söker istället annat som ger positiv energi. Det handlar just om det där som en kommentar till ett tidigare inlägg handlade om. Självrespekt. Att välja det som gör ens liv gladare. Det finns så mycket negativitet därute och när du kan välja, välj sånt som du blir glad av. Låt benen visa din åsikt, brukar min pappa säga. Och på internet behöver man bara klicka en gång.

Hur kan du vara så glad?!?

Den där Kalle som ni fick läsa om i ett tidigare inlägg finns på riktigt. Han heter visserligen inte Kalle och han har inte ramlat ner från en telemast. Han har varit med om en hel del annat som skulle ha knäckt vem som helst, men klarat sig med glans tack vare sin positiva inställning till livet. Trots alla oväntade vändningar livet fört med sig. Och han finns på riktigt. Jag känner honom och det är jag glad för! (Faktum är att jag känner flera som är som Kalle och det är en rikedom för mig.)

Han lyckas se det positiva i allt. I hans värld finns det bara möjligheter, också när alla andra tycker att det är kolsvart. Och tro mig, den här vännen vet vad det innebär att kämpa. Han lyckas hålla kvar sin positiva livsbejakande inställning till livet. Och den inställningen blir bara positivare hela tiden. Livet blir hela tiden roligare att leva. Sånt blir man glad av att se!
Hur kan man vara så positiv? Hur hittar man alltid den där extra orken för att kunna gå vidare? Ingen kan väl vara hundra procent positiv hela tiden, men vissa är positiva största delen av tiden. Hur lyckas de med det?

Vet att den Kalle jag känner inte fått mycket stöd från andra människor. Kanske från en del, men många många har om och om igen ifrågasatt Kalles positiva anda. Hur dumt är väl inte det? Att ifrågasätta, alltså? Men det var inte det jag skulle skriva om, jag vill veta var Kalle får sin positiva ork.

Jag tror, som ni vet, att det till stor del handlar om val. Så var det för Kalle som ramlade ner från telemasten också. Alla kan själva välja med vilken inställning man tar sig an livet. Det är inte det att vissa människor är lyckliga för att de inte har problem. Alla människor har problem, av olika sort visserligen, men ändå. Det är inställningen till problemen och livet som är olika.

Man kan skylla sin negativitet på en olycklig barndom. Man kan skylla på att man inte fick den utbildning man skulle ha velat. Man kan skylla på än det ena och än det andra. Men vad hjälper det, egentligen? Det är ju bara undanflykter. Dåliga orsakar för att slippa göra något. Vi kan bara påverka framtiden, inte historien.

Var och en kan påverka sitt liv. Inte nödvändigtvis de yttre faktorerna. Men ramlade du ner från telemasten kan du välja om du sörjer för att du bröt benen och numera haltar, eller om du gläds åt att du ännu lever. Det är ditt val. Ditt.

"Jag ska förstöra ditt liv!"

Har du någonsin hört de orden? Har någon sagt åt dig just så? Eller ännu värre, har du sagt så? ”Jag ska förstöra ditt liv”. Är säker på att många människor blivit utsatta för det hotet. För ett hot är precis vad det är, vare sig man menar vad man säger eller inte.

Ibland kanske man hör orden i en annan ordningsföljd: ”Du har förstört mitt liv”. Den som säger de orden mår säkert lika illa som den som svängde orden annorlunda. Orden ”förstöra” och ”liv” passar inte alls i samma mening i mina öron.

Det finns många människor som går genom svåra kriser i sina liv. De kanske lever i förtryckta äktenskap eller i kaotiska förhållanden. De kanske upplever stora förluster, har kanske mist sin käraste. Beundrar stort dem som lyckas ta sig igenom det utan att säga att ”Det förstörde mitt liv”. Dessa människor har insett vad livet handlar om egentligen. De vet att de själva har makt att påverka livet. Inte allt vad som händer förstås, men sina egna tankar och handlingar, sin syn på livet. Och de vet också att det är just svårigheterna som formar en och gör en ödmjukare inför livet och andra människor.

Det betyder inte att man inte får vara ledsen när något går emot. Det betyder inte att man inte får sörja eller vara arg. Det betyder bara det att man väljer sitt tänkesätt. Att man väljer hur man vill uppfattas som människa. Och hur man ser på sig själv.

Säger eller tänker du ”Det/den förstörde mitt liv”, då ser du dig själv som ett offer utan påverkansmöjligheter i ditt eget liv. DITT eget LIV. Du ser inte att det är du själv som förstör det för dig själv. Elaka ord som du sprider runt dig, skapar inget annat än onda känslor. I dig själv och i andra. Det måste vara ett väldigt ledsamt liv.

Kan det rentav vara så att den som säger ”Du har förstört mitt liv”, är den samme som säger ”Jag ska förstöra ditt liv”? En sådan människa har en lång väg att vandra. Det enda liv man kan förstöra är sitt eget och det enda liv man kan göra alldeles underbart är sitt eget. Just genom att styra sina tankar och sina ord.

Det är en viss skillnad ändå. Att förstöra någons liv avsiktligt, eller att ha gjort det oavsiktligt, i misstag. Ibland råkar man ut för händelser som man själv inte kan påverka. Som gör en bedrövad och ledsen in i hjärteroten. Alla har rätt att vara ledsna, arga, sura och tvära. Men om ditt liv är förstört avgör du själv. Genom att välja ditt tänkesätt.

Första snöpromenaden

Var på promenad med valpen igår morse. I årets första, blöta snö. Valpen gillade snön och sprang fram och tillbaka som värsta yrvädret. Det var underbart att se på.

Kände hur lyckan strömmade genom kroppen. Min kropp. Tänk att man kan bli så lycklig av att bara titta på ett litet vitt yrväder som springer och hoppar över stubbar och stenar på skogspromenaden. Yrvädret gör egentligen inget för mig. Han bara springer och njuter av livet. Har roligt. Inga bekymmer alls. Han utstrålar en enorm positivitet. Och då känner jag mig som världens gladaste!

Lycka och glädje smittar, vare sig man är på skogspromenad med hunden eller om man umgås med människor. Umgås man med glada och positiva människor, blir man glad själv. Glädjen sprider sig, helt enkelt. Och vice versa. Man kan med sin egen glädje göra andra människor glada.

Då är vi framme vid valet igen. Hur blir din dag? Valet är ditt. Väljer du att vara glad eller väljer du att gå med butter min genom dagen? Du minns väl att ditt humör smittar av sig? Nu är det ju förstås så, att ingen kan vara glad hela tiden. Då gäller det att omge sig med glada människor, för vips har de smittat dig. Med glädje. Och det är en trevlig smitta som du kan föra vidare i din tur!

Positivt tänkande

Följande historia är hämtad från en av mina absoluta favoritsidor på nätet: Tänkvärt

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga.När någon frågade honom hur han mådde svarar han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar". Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för den anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom:"Hur lyckas du?"

Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv:"Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör, eller du kan välja att vara på dåligt humör.” Jag väljer att vara på gott humör.Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller att dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet."

"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag."Det är det", svarade Kalle.
Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till sist är det ditt val hur du lever ditt liv."

Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget.Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?" Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan."Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle. "Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva".

"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag. Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: "Han är döende". Jag visste att jag måste göra något.

"Vad gjorde du då?", frågade jag."Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något. "Ja", svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften".Genom deras skratt sa jag till dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död".

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.

- FÖRFATTARE OKÄND -

Totalt hjärnsläpp

Matematikprov förbryllar mig. Inte själva provet, men fenomenet. Ungdomar som inte har några som helst svårigheter med att räkna kan bli totalt låsta bara för att ordet ”Matematikprov” står på ett papper. Plötsligt är ALLA kunskaper borta. Allt sådant som var självklarheter ända tills pappret med ordet hamnade på bänken framför.

Ordet matematikprov kan föda tankar som: ”Det här klarar jag aldrig”, ”Det kommer att skita sig” osv. Och vips, händer just det. Det skiter sig. Alla kunskaper är borta och totalt hjärnsläpp råder.

Det är knappast ordet matematikprov som suddat ut alla kunskaper. Snarare tankarna och rädslorna ordet väckte.

Skulle ungdomarna istället ha tänkt ”Det ordnar sig” eller ”Jag kan det här och gör mitt bästa”, skulle det vara exakt det som händer. Det skulle inte ha varit ett problem att göra matematikprovet. Inga som helst problem. Uppgifterna skulle inte ha varit lättare, nejdå, men angreppssättet skulle ha varit annorlunda. Ungdomarna skulle inte gett upp förrän de gjort ett ordentligt försök att lösa uppgifterna. Och redan det är en stor skillnad.

Det är inte så lätt att svänga sina negativa tankar så att de blir positiva istället. Men det finns ett knep. Ett så enkelt knep som ord. Säger man sig själv att man kommer att klara något, så kommer hjärnan att tro det. Och det hjärnan tror på fixar den. Och man klarar matematikprovet eller vad det nu handlar om.

Tankens kraft är enorm. Har man tankar som man inte trivs med och som sänker en istället för att lyfta, så kan man ta till ord. Eller egentligen ordbyte. Ordets kraft är minst lika stor som tankens. Det vi säger till oss själva och det vi säger till varandra. Intalar vi oss att vi inte klarar en viss uppgift, så blir det så. Hjärnan och kroppen tror oss i allra högsta grad.

Människor runtomkring oss tror oss också. De tror oss och bekräftar oss, och så är vi inne i den onda cirkeln. Eller goda cirkeln för den delen. Cirkeln kan man ju välja genom att välja ord och tankar. Positiva eller negativa. Ett rätt enkelt val, när allt kommer omkring.

Så håll huvudet högt, gå med rak rygg genom livet. Tänk positiva tankar och använd positiva ord. Då ordnar allt sig.