Tummen upp för dig!

Vinglade i väg över gårdsplanen igår. I mina högklackade skor. På väg till en vårfest.
Är verkligen inte van med att gå i högklackat, men vill man vara fin så får man lida pin. En gammal sanning som fortfarande håller streck.

Plötsligt bullrade det våldsamt på grannens fönster, svängde på huvudet och tittade. Där stod de, grannarna, och viftade med tummarna. Tummen upp för dig, sa de, alldeles tydligt utan att jag hörde ett endaste ord.

Med ett brett leende på läpparna klev jag i bilen. Körde till festen. Tittade på alla duktiga barn som sjöng, spelade piano, dansade, bjöd på sig själva och sina talanger. Spelade på pianot själv. Darrade inte alls med händerna den här gången. Kanske var det grannarnas förtjänst, vad vet jag? Hade alldeles tydligt deras ”tummen upp” i bakhuvudet där jag satt på pianopallen.

Fick mig en tankeställare igen. Det behövs inte mycket för att ”göra” någons dag. Ett leende. Ett ”tummen upp för dig”. En kram. Det kostar inget, det är alldeles gratis. Men kan göra en milsvid skillnad för någon som behöver det just då.