Vinglade i väg över gårdsplanen igår. I mina högklackade skor. På väg till en vårfest.
Är verkligen inte van med att gå i högklackat, men vill man vara fin så får man lida pin. En gammal sanning som fortfarande håller streck.
Plötsligt bullrade det våldsamt på grannens fönster, svängde på huvudet och tittade. Där stod de, grannarna, och viftade med tummarna. Tummen upp för dig, sa de, alldeles tydligt utan att jag hörde ett endaste ord.
Med ett brett leende på läpparna klev jag i bilen. Körde till festen. Tittade på alla duktiga barn som sjöng, spelade piano, dansade, bjöd på sig själva och sina talanger. Spelade på pianot själv. Darrade inte alls med händerna den här gången. Kanske var det grannarnas förtjänst, vad vet jag? Hade alldeles tydligt deras ”tummen upp” i bakhuvudet där jag satt på pianopallen.
Fick mig en tankeställare igen. Det behövs inte mycket för att ”göra” någons dag. Ett leende. Ett ”tummen upp för dig”. En kram. Det kostar inget, det är alldeles gratis. Men kan göra en milsvid skillnad för någon som behöver det just då.
Så roligt att du skriver igen! Hoppas "tummen upp" känslan sitter i hela dagen idag också. Det är verkligen sant, det kostar så lite att få människor att må bra. Alla borde vi bjuda lite mer på kramar och/eller snälla ord och gester. Kan hjälpa istället för att stjälpa en medmänniska, må vara bekant eller främling. Sköt om dig!
SvaraRaderaEtt leende sker i ett ögonblick, men minnet av det kan finnas kvar i en livstid..
SvaraRaderaKram
Karin
Tummen upp och kramar! Ses på söndag! :D
SvaraRaderaHärligt! Nu blir också jag på bra humör :). Tack för att du låter mig dela detta!
SvaraRaderaTack för era kommentarer! Det behövs så lite, men sitter i så länge :)
SvaraRaderaSkönt med veckoslut nu också!
Kramar