Gråa hårstrån

Var häromdagen på resa och råkade titta mig i en spegel. Ljuset föll annorlunda och jag såg till min stora förskräckelse ett grått hårstrå som lyste mitt på huvudet. Jösses. Jag borde ju inte ha gråa hårstrån ännu. Det värsta var dessutom att strået var vitt.

De facto såg jag redan för två år sen det första gråa hårstrået. Eller vita, då. Det var en gång när jag övernattade på ett fint hotell. Ljuset i badrummet föll tydligen annorlunda den gången också.

Då, för två år sen, tog jag genast itu med det gråa. Rykte bort strået. Problemet var ju bara att det med tiden kom flera grå hårstrån och det blir inte bra i längden att rycka bort alla. Det blir liksom tomt till slut. Bara att beställa tid till frisörskan för färgning. Vips, är man som ny igen. Det gråa syns inte mer, alltså finns det inte.

Efter ett tag glömde jag bort mina gråa hårstrån. I vardagen föll ljuset som vanligt på håret och jag lade inte längre märke till det gråa. Jag har ignorerat det gråa, eller kanske jag inte tittat så noga. Tills nu då, då ljuset föll annorlunda igen och jag såg mitt hår belyst från ett annat håll. Nu blir det ännu en gång att tänka ut hur jag ska ha det. Ska jag acceptera det gråa, ska jag rycka bort det, färga eländet eller helt enkelt låta bli att se det?

Ibland blir man påmind om egenskaper hos sig själv som man inte gillar. Nu snackar jag inte gråa hårstrån här, utan andra egenskaper. I personligheten och beteendet. Man kanske ser sig ur en annan synvinkel, eller så får man en kommentar av någon som gör att man tänker till. Då får man igen ta ställning till hur man ska göra. Ska jag fortsätta bete mig som jag gör, acceptera min dåliga egenskap, eller ska jag göra något åt det? Och framför allt, vem är det egentligen som berörs av min dåliga egenskap, är det jag själv eller andra?

När det gäller mina gråa hårstrån är saken klar. Det är mitt problem. Det är jag som störs av det. Skulle mina grå hårstrån däremot förstöra livet för någon annan skulle jag helt klart ta fram målarburken och färga eländet.

Men ett (eller flera) grå hårstrån säger inget om ens personlighet. De berättar bara om att den här människan varit med ett tag. Sett och upplevt ett som annat. Och fått några gråa hår på köpet. Tror jag ska leva med mina gråa hår ett tag nu. Tills jag tröttnar. Då ringer jag frisörskan och hon fixar saken för mig :)

Uppdatering: Läs hur Karin spinner vidare på ämnet. Klicka här!