En fyrkantig fiskbit och en påse frysta grönsaker

Brukar då och då titta på matlagningsprogram i tv. Det är fascinerande att se hur duktiga kockar svänger i hop de läckraste maträtter. Lite olika stilar har alla kockar, vissa gör si och vissa så, men slutresultatet ser alltid helt perfekt ut.

Alla de där kockarna säger att a och o i matlagning är bra råvaror. Det ska vara fina grönsaker, bra kött och alldeles färsk fisk. Äkta smör och äkta grädde. Då blir det gott. Och det tvivlar jag inte ett ögonblick på.

Men. Hur är det med oss andra då? Vi vardagskockar som sliter oss i håret efter en tung arbetsdag när vi ska ta itu med kvällsmaten. Hur ska vi få till en god måltid? När jag kikar in i mitt kylskåp ser jag varken fräscha grönsaker eller en fin bit kött. För att nu inte tala om den färska fisken. Den lyser med sin frånvaro. Istället hittar jag en påse frysta grönsaker och en fryst sejbit i frysen. Med lite tur hittar jag ett paket fryst malet kött också.

Vi vardagskockar har lite andra förutsättningar. Vi får sänka ribban lite grann, en meter eller så. Det man svänger ihop av en påse frysta grönsaker och en fyrkantig fiskbit kan inte bli likadant som tv-kocken svänger ihop av sina färska råvaror. Säger inte att det blir sämre heller. Det är bara annorlunda. Och huvudsaken är väl ändå att man blir mätt så att man orkar vandra vidare?

Så där är det med så mycket annat också. Tänker ibland på hur mycket saker människor köper åt sig. Det ska vara fina bilar, telefoner, tv-apparater och datorer. Bostaden ska vara i perfekt skick, trädgården lika så och bilarna ska alltid vara glänsande fina. Det är lite som med kockarnas råvaror, man vill ha det bästa för då blir livskvaliteten hög. Eller blir den?

Tror att vardagskockarna har det här på klart. Ingredienserna behöver inte vara av den allra finaste kvaliteten. Det går bra med helt vanliga ingredienser. Och är det inte ändå så att mat som är tillredd med kärlek och tillhöftad enligt tillgången på ingredienser, är den allra godaste maten? Kanske det då är likadant med livet? Det materiella behöver inte vara det allra bästa så länge det finns kärlek och utrymme för olikheter.

Med det här vill jag inte påstå att det inte är underbart att få en riktigt fin middag, tillredd av de finaste ingredienserna av den bästa kocken i staden. Det är underbart. Men inte om man får det varje dag. Då tröttnar man. Lagom är bäst. I längden.