Har du borstat tänderna idag?

Var nyligen till tandläkaren för att plasta 6-årständerna. Inte mina egna förstås, men jag fick vara med som moraliskt stöd för en liten person.

Tandläkaren förklarade på ett jättefint sätt varför tänderna ska plastas: ”Du har så fina tänder. För att tänderna ska få skydd mot Karius och Bactus sätter vi på ett skydd. En halkbana som gör att Karius och Bactus inte kan fastna och skada dina fina tänder.”

Ibland råkar man ut för Karius och Bactus i det verkliga livet, bildligt talat förstås. Det handlar om människor som gör andra illa. Oftast omedvetet. De kanske ger andra sårande kommentarer, förtrycker, får andra att må illa. Man känner sig helt enkelt obekväm i deras sällskap. Först kanske det bara känns som en ilning, men efter ett tag märker man att det är mer än så. Det gör ont på riktigt. Och det hjälper inte hur man än svänger sig, man kommer inte undan det onda.

Sådana gånger hade det varit fantastiskt att ha en sån där halkbana. Den skulle ha skyddat från elaka kommentarer, kommentarerna skulle bara ha halkat av. Inte kunnat skada alls. Likadant som det går för Karius och Bactus när de försöker angripa plastade 6-årständer. De bara halkar av och lyckas inte skada den fina vita tanden.

Men nu finns det inget sådant skydd för själen. Till all tur kanske. För skyddar man sin själ från intrång släpper man ju aldrig in någon på livet. Då kan man inte beröras av andra och man berör heller ingen. Då står man bara där i ensamheten, som en inplastad tand och låter allt och alla ”halka" av.

Vi behöver inte plasta in oss för att må bra. Men om vi råkar ut för Karius och Bactus måste vi ändå fundera på hur vi ska låta dem bemöta oss. Det finns olika sätt, olika val. Vi kan välja att låta dem ta all vår kraft. Det blir tungt i längden. Eller så kan vi dra oss undan. Kanske gå helt. Det valet har inte en 6-årstand. Därför plastar tandläkaren in den.