En del av höstlovet har använts till att städa skåp. Kan konstatera att i skåp och skrubbar finns det grejer. Massor med grejer. Men den här gången skall det inte handla om det. Det ska handla om att städa skåp, sitt eget och andras.
Hade dottern som städhjälp. Vi började med att städa pojkarnas skåp. Inte våra egna, utan pojkarnas. Sorterade bort en del leksaker som inte använts på länge. Slängde trasiga saker, tidningar o högar med teckningar. Med friska tag. Det var inte särskilt svårt ens. Inte förrän pojkarna upptäckte vad vi höll på med. Då var bromsarna på.
”Det där kan du inte slänga”. ”Det där vill jag ha kvar ännu”. ”Det där behöver jag.” Frågan är hur man kan behöva en gammal skokartong som inte håller ihop längre? Men det är ju inte det det handlar om egentligen. Gamla kartonger kan faktiskt ha ett emotionellt värde. Ett stort sådant. I en viss ålder.
Våra egna skåp har dottern och jag inte ens börjat med. Fasar lite grann för det. Det är så svårt att avgöra vad som ännu kommer att behövas och vad som är rena skräpet och som ska kastas. Och det svåraste av allt, hur ska man kunna göra sig av med något som man kanske fått som en gåva, även om man aldrig använt det och man vet att man aldrig kommer att göra det?
På ett sätt är det lättare att städa andras skåp. Sakerna som är trasiga eller ligger oanvända har inget känslomässigt värde om man städar någon annans skåp. Det är relativt lätt att slänga eller sortera bort prylarna. Helt annat är det när man ska städa sitt eget skåp. DÅ blir det plötsligt svårt.
Det är så mycket lättare att se hur andra människor har det. Att veta hur andra ska göra och att gotta sig i deras skräp. Att tala illa om och fördöma. Och det värsta av allt, att smutskasta utan orsak. Sånt sker alltsomoftast utan att man ens så mycket som vågat kika in i sitt eget skåp. Men kikar man inte in där, hur ska man då veta när det är dags för en riktig storstädning?
Det är intressant ditt inlägg, Sis!
SvaraRaderaJag tror att man måste få känna på hur det känns att få sitt eget skåp städat av andra,innan man kan förändra sig själv, få insikt i att det är endast ett skåp man kan städa. Sitt eget. Andras skåp kan man bara vara med och städa om man blir tillfrågad. Assisterande, inte mera. Det handlar om respekt för medmänniskor och för sig själv.
Skåpstädning är något av projicerande spegelbilder eller hur?
Kramar från en fortfarande solig strandkant:)
Där satte du huvudet på spiken Karin, igen :)
SvaraRaderaRespekt för andra människor och för sig själv. Så enkelt, men så svårt.
Tänkte inte på det där med att man kanske måste få känna på hur det är att få sitt skåp städat av någon annan för att börja fatta vad man själv håller på med när man blandar sig i andras skåp. Hmmm, det tåls att tänka på.
Kramar från en nu solig landbacke med lite snö på