Mitt liv som magnet

Ibland känner jag mig nästan som en magnet. Magneter är fascinerande klumpar som drar till sig metallföremål. Inget annat, bara metall. Men min magnet drar till sig helt andra saker.

När jag var gravid, var jag alla gånger en ”stormagsmagnet”. Såg bara stora, gravida magar överallt. Råkade i diskussioner med andra gravida var jag än rörde mig. Så gott som snubblade över barnvagnar i vart och vartannat gathörn.

När det var dags för bilbyte, vilket i sig är en logisk följd efter tillräckligt många graviditeter, såg jag bara just den sortens bilar som jag var intresserad av. Bilar med många sittplatser och stort bagageutrymme. Grå till färgen, så behöver man inte tvätta så ofta :) .

När det blev dags skaffa hund såg jag naturligtvis hundar överallt. Jag var en livslevande hundmagnet. Jag inte bara såg hundar, jag hörde människor prata om hundar var jag än var, i Citymarketkön, hos frisören, precis överallt.

Men allvarligt. Jag är inte magnetisk. Kan inte dra till mig vare sig gravida magar, bilar eller hundar. Helt omöjligt. Det enda jag kan göra är att se de här sakerna, magarna, bilarna och hundarna. Att fokusera på dem.

Kan man fokusera har man ett mäktigt verktyg i sina händer. Genom att fokusera kan du påverka ditt liv. Kanske inte det som händer och sker, men hur du ser på ditt liv. Väljer du att se det som är bra, eller väljer du att fokusera på det som är jobbigt och svårt? Det finns nog av båda sorterna i allas liv. Det är bara fokusen det hänger på. Gäller att ställa in den rätt bara.