Alla dessa val!

Jag skriver mycket om val. Att man själv får välja hur man har det. Att man själv får välja hur man ”tar det”, alltså hur man förhåller sig till sitt liv. Att livet går ut på val. Det är min filosofi.

Men vissa saker kan vi inte välja. Vi kan t.ex. inte välja våra släktingar. De kommer liksom på ”köpet”. Vissa har tur, de är födda i familjer som ”passar”. Där får de förståelse för hurudana de är, där får de vara som de är. Och det bästa av allt, de gillas för att de är just sådana som de är.

Andra igen föds i familjer där de känner ett utanförskap. De passar inte in helt enkelt. Allt de säger och gör är fel, helt enkelt. Och då är det inte så enkelt längre.

När man blir äldre ”får” man nya släktingar. Partnerns släktingar. Syskonens partners och deras släktingar. Barnens flick- och pojkvänner osv, ni vet. Människor som kan berika ens liv, men det kan också gå tvärtom. Det kan bli knepigt i relationerna med de nya människorna, som man dessutom måste umgås med ibland. Och det får man finna sig i bara. Så är det för oss alla. Det är lite komplicerat att vara människa.

Sina släktingar kan man inte välja. Men jag tycker att man ska välja att vara glad för de släktingar man tycker om.
Däremot kan man välja sina vänner. Och då ska man göra det med omsorg. För hellre en kniv i ryggen av en släkting man inte valt, än en kniv i ryggen av en vän man valt.