Tillbaka

Ibland behöver man en paus. Det behövde jag. Tid att göra ingenting. Tid att bara vara. Tid att ladda batterierna. Men nu är jag tillbaka igen.

Under de här veckorna har jag hunnit promenera en hel del. Kom alldeles nyss in från en härlig hundpromenad i varm kvällssol. Den här gången gav hunden mig en tankeställare. Hade honom kopplad som sig bör. Helt plötsligt tog han ett snabbt språng till sidan. Han hade sett en humla som såg intressant ut och tänkte fånga den och sluka den. Snabb är han, den lilla hunden, men inte tillräckligt och tur är väl det. Annars hade han blivit stungen i munnen och sånt kan få ödesdigra konsekvenser för en liten hund.

Men det är ju så där det är ibland. Man ser något spännande, något som fångar ens uppmärksamhet, något som fascinerar och så bara rusar man efter det, övertygad om att det här är rätt för mig. Det kan handla om nya relationer, det kan handla om att köpa en ny bil, vad som helst egentligen. Och visst, det kan vara helt rätt. Humlan kan vara helt god, men det kan också hända att den sticker den lilla hunden i munnen. Det kan man aldrig veta på förhand. Om man inte ger sig tid att tänka efter. Före. Och det är allt annat än lätt.