onsdag 10 mars 2010

Om du bara...

Ibland har man tur. Det hade jag för ett tag sedan. Fann mig själv på en fin middagsbjudning. Maten var perfekt, dukningen likaså. Allt var tiptop, värdinnan hade gjort allt för att gästerna skulle få en finfin kväll. Sitt bästa helt enkelt. Tänkte att jag kommer att få en fantastisk kväll. Allt var ju bäddat för det.

Min bordskavaljer verkade vara en trevlig typ. Såg bra ut och kunde uppföra sig. Sånt är alltid roligt ;). Rätterna dukades fram, den ena rätten läckrare än den andra. Diskussionen vid bordet flöt lätt. Men det var något som gjorde att allt kändes fel ändå. Kunde inte sätta fingret på det, så jag lutade mig tillbaka och lyssnade.

Lyssnade lite extra på min charmerande bordskavaljer. Vad var det han sa egentligen? Plötsligt gick det upp för mig. Han var just den där typen. Ni vet han som ser felen hos alla andra men är felfri själv. ”Om värdinnan bara gjorde si eller så, då skulle maten vara mycket bättre”. ”Om min fru bara gjorde si eller så, så skulle vi vara mycket lyckligare”. ”Om min arbetskompis bara lyssnade på mig, så skulle vi inte ha några problem på jobbet”.

Just det. Allt är någon annans fel och bordskavaljeren är offret som råkat ut för allt elände.

Tro nu inte att jag bara tackade och tog emot och lät bordskavaljeren förstöra min kväll. Den typen är jag inte. Försökte på alla sätt vända diskussionen, få min bordskavaljer att se det positiva i tillvaron. Att se att andra gör så gott de kan, att han själv också kan göra det och på så sätt påverka sin egen situation.

Det funkade inte trots mina ihärdiga försök. Han fortsatte att tycka synd om sig själv. Jag slutade försöka, blev tyst istället och började så småningom prata med de andra bordsgrannarna. Insåg att man inte kan ändra någon annans tankevärld, det måste han eller hon göra själv.

När jag gick hem den kvällen var jag ledsen på bordskavaljeren för hans nedlåtande inställning till andra. Ledsen på mig själv också för att inte ha kunnat få honom på andra tankar. Men glad ändå över att ha fått en, på sätt och vis, fin kväll med många djupa insikter.

6 kommentarer:

  1. Så är det. Var och en torde, borde, kunna påverka sin egen situation. Tröttsamt att sitta och höra på klagomål och usligheter en hel kväll.
    Hoppas du får en skön och avkopplande helg efter en innehållsrik vecka!
    kram

    SvaraRadera
  2. Otroligt tröttsamt :)
    Hoppas din helg också blir bra! Skidning som gäller här.
    kramar!

    SvaraRadera
  3. Snart börjar det smälta på vissa gator och vägar :) och en del hundar får lite mörkare päls!

    SvaraRadera
  4. Skönt med sol och lite värme på eftermiddagarna! Älskar att promenera med hunden, som blir lite mörkare och sandigare i pälsen :) Vårtecken, inte sant! :)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  5. Ibland läser jag och hittar inte ord att kommentera. Så har det varit med ditt inlägg denna gången ;). Men jag vill inte vara "anonym", vill du vet att jag har varit här flera gånger och begrundat:).
    Nu har jag läst igen, och tycker om. Det är ju så sant. Vissa har problem med sin egen självkänsla och i försök att dölja detta (kanske t.o.m. för sig själv) så blir man "felfri". Lättare att skylla på omvärlden än att själv ta itu med saken.
    På eneagrammet (som jag inte kan tillräckligt om) är jag en 1:a, tror jag. Men en bra sådan, jag har jobbat med mig själv;) Vill ha det perfekta, ser precis hur bra det kan vara, är också en enorm känslomänniska (surprise-haha;)). Jag skulle kunna hamna i gruppen av människor som ser hur bra allt kan vara och därför vill att någon annan rättar till det. Kanske är din bordskavaljer sådan? Risken finns också att man istället tar på sig att göra allt själv och blir utbränd, inte litar på någon annan. Inget av alternativen är bra! Som du skriver, man kan bara jobba med sig själv, se sina brister, vara medveten. Men visst vill man helst kunna hjälpa andra också... Vem vet kanske sådde du ett vänligt frö hos din bordskavaljer. Ett frö som kommer att gro.

    Hos mig är våren på väg med stormsteg. Blir bra!
    *Kramar om* och tänker att ibland vore det skönt om bloggvärlden var mindre så vi kunde ta en kopp te!

    SvaraRadera
  6. Sant regnnatt! Fastnade speciellt för det du skrev, att man ska hjälpa andra.. att hjälpa är inte att göra allt, men att visa riktningen kanske? Åtminstone i det här sammanhanget..
    Sen är det ju upp till var och en att välja hur man gör och vad man tänker.

    Här vräker snön ner igen och våren känns plötsligt väldigt avlägsen. Men en kopp te skulle vara på sin plats, kanske en vacker dag? :) Det skulle vara roligt!

    Kramar

    SvaraRadera