Ta fart från bottnet

Simhallen är en trevlig plats. Inte minst för småttingarna. Varmt och skönt, nästan som om man hamnat i ett tropiskt klimat. Och så finns det ju så mycket av det där härliga vattnet. Otroligt fascinerande att följa med hur barnen blir vattenvana och slutligen simkunniga flickor och pojkar.

Precis innan barnen blir riktiga simmare går de omkring och hoppar i vattnet. Åtminstone ser det ut så. De tar liksom fart från bottnen, simmar några simtag, sen ner med fötterna i bottnen igen och tar ny fart. Det ser lite studsigt ut, men det funkar. Så länge bottnen är tillräckligt nära. För småttingarna vet ännu inte, eller kanske de inte vågar tro, att om de låter sig sjunka ner till bottnen så kan de ta ny fart, även om huvudet skulle ha hamnat under ytan ett litet tag. En liten stund klarar alla att hålla huvudet under ytan. Vissa klarar det längre, och vissa kortare. Men alla klarar det en stund, om de törs. Och törs man det så kan man få ny fart.

Man hamnar ibland i situationer som får en att tro att man inte orkar mer. Man kämpar och kämpar och försöker hålla sig flytande. Försöker desperat hålla huvudet över ytan och få luft. Man får kallsupar ibland, men kämpar vidare. Till slut orkar man bara inte mer. När man blir för trött finns inga reservkrafter att ta till. Då måste man kanske låta sig sjunka ner till bottnen. Stanna där en liten stund och ta ny fart för att komma vidare. Den där lilla bottenlandningen kan ge så otroligt mycket energi att man nästan orkar förflytta berg.

När du är där på bottnen, med huvudet under ytan, då hinner du tänka hur du vill ha det. Om du ger dig tid att göra det. Om du inte får panik och bara gör. Griper i första bästa halmstrå och far iväg efter det. Den lilla mellanlandningen kan göra en milsvid skillnad om du använder mellanlandningen på ett bra sätt. Med eftertanke och ro. Ingen panik. Allt ordnar sig. Det gör det alltid. På nåt sätt.