Mitt liv på vägen

När jag riktigt analyserar mina intressen, måste det vara så att jag är otroligt intresserad av bilkörning. Sitter många timmar i bilen varje vecka och kör flera hundra kilometer. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Är tydligen inte intresserad av att se nya vyer eftersom sträckan i stort sett är den samma hela tiden. Men åker bil, det gör jag.

Kör till jobbet, till barnens skola, till dagis, till matbutiken och till diverse fritidssysselsättningar, egna och andras. Ofta är jag ensam i bilen och nästan lika ofta har jag sällskap.

När jag är ensam i bilen kan jag köra vart jag vill. Behöver inte fundera på andras önskemål. Jag lyssnar på den musik jag själv vill och tar paus när det passar mig. Men det betyder inte att jag bara kan tänka på mig själv. Det finns ju andra människor där ute i trafiken. Så vida man inte kör längs en enslig skogsväg långt där ute i ödemarken, förstås. Men även där kan man helt plötsligt möta en bil eller varför inte en älg.

De gånger jag har sällskap med mig är det lite annorlunda. Ibland slåss sällskapet och säger fula ord åt varandra. Sånt är inte kul, men jag måste försöka koncentrera mig på min uppgift i alla fall. Att hållas på vägen. Andra gånger sjunger ressällskapet och vissa gånger skäller det. Det beror lite på bara.

Men hur som helst, att köra sin bil är lite som att leva sitt liv. Man bestämmer vart man vill åka. Man bestämmer med vilken fart man färdas, vilken väg man ska ta, vilka passagerare som ska åka med osv. När man kör sin bil tar man hänsyn till sina medpassagerare, blir någon lätt åksjuk lättar man på gasfoten och väljer raka vägar.

Men en duktig bilförare tar inte bara hänsyn till medpassagerarna, han tar hänsyn till alla andra medtrafikanter också. Följer trafikreglerna och kör på rätt sida av vägen. Små, men ack så viktiga detaljer. Man kan inte göra som man själv vill hela tiden. Det skulle resultera i kaos i trafiken, det vet alla. Men målet för resan kan vi påverka. Gäller bara att veta vart man är på väg.

Ibland kanske man stöter på någon som färdas i totalt motsatt riktning. Dundrar fram på motorvägen mot resten av trafiken. Då måste man välja hur man själv ska agera. Ska jag styra i diket nu för att förhindra en olycka eller hur ska jag göra för att minimera skadan? Ska jag tänka på mig själv eller på den som kommer körandes på fel sida av vägen? Vems liv är viktigast? Hans eller mitt? Beslut måste göras för att man ska kunna fortsätta färden.

Ibland kanske man måste parkera ett tag. Låta bilen stå och promenerar en bit. Samla tankarna. Ta reda på vart man vill åka egentligen. Små viktiga detaljer. Som har en avgörande betydelse i det långa loppet som kallas livet.