fredag 9 oktober 2009

Värsta höststormen


Tillbringade några dagar kryssandes med en vitröd färja på havet. Det var storm ute och gissa om det gungade? Det gungade. Värst gungade det visserligen när jag låg och sussade sött. Men iallafall..

När det stormar bildas det stora vågor på havet. Dessa vågor får till och med den största färjan att gunga. Orsak och verkan, helt enkelt. Färjan krängde hit och dit och människorna ombord hade vissa problem att hålla balansen där de irrade omkring mellan taxfreen och buffe´ restaurangen.

Jag sov gott när det stormade som värst. Men mitt balanssystem sov tydligen inte. Tänkte faktiskt inte på hur mycket det gungade på havet, förrän jag steg av färjan. Världen fortsatte att gunga. Golvet i bokhandeln gungade. Vägen till tågstationen gungade. I min värld, ja. För inte gungade vare sig golvet eller vägen. Men mitt stackars balanssystem trodde det. Och det mitt balanssystem tror, det tror jag också.

Klarade inte av att gå längre sträckor på platt mark. Tillvaron gungade. Fick vackert sätta mig ner lite här och där. Tack gode Gud för alla bänkar någon trevlig arkitekt placerat ut. Sådant gör en gungig värld lite mindre gungig. Satt en stund, gick vidare igen. Lät världen bli stabil, för att sen fortsätta färden.

Det tar ett tag för balanssystemet att vänja sig efter en kryssning i höststormen, men till sist gör det det och världen slutar att gunga. Men efter en storm kan man inte skynda vidare genast, man måste stanna upp, återhämta sig, samla krafter, låta gunget gå över och sen gå vidare. Och den sanningen gäller inte enbart när man varit på kryssning i höststormen.

Vi vänjer oss med att det är som det är. Vi vänjer oss med en viss jargong på jobbet. Vi vänjer oss med stressen som vardagsekorrhjulet för med sig . När omständigheterna förändras har vi svårt att ställa om oss. Tänk nu bara på höstlovet. Hur svårt är det inte att varva ner när det är dags att vila och ta det lugnt på de lata lediga dagarna? När lovet börjar fortsätter vi som om stressen fortfarande hängde tungt över oss. Det är svårt att varva ner, ställa om. Vi fortsätter som om det fortfarande stormade och gungade runtomkring oss.

Det tar ett tag innan man vänjer sig, men sen går det. Man hittar rätt läge och kan fortsätta färden. Och efter storm, kommer sol. Eller nåt :)

Ska bli lite skönt med höstlov. Det ska det bli.

4 kommentarer:

  1. Hahahaha. Jag kan tänka mig hur du vinglat fram efter båtfärden! Synd att jag inte var hemma och kunde reta dig mera :D

    Ha ett skönt höstlov!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Njut av höstlovet och ha det bra!

    strandkantskramar

    SvaraRadera
  3. Apropå vinglandet så klarade du det riktigt bra när jag träffade dig. Kanske det var den hårda blåsten som höll dig upprätt, rentav? Sen satt vi ju på våra rumpor resten av vår tid tillsammans. Vet precis vad du skriver om, det kan gunga betänkligt länge efter en seglats som din.
    kramar från strandkanten

    SvaraRadera
  4. :) Jo, det måste ha varit blåsten som höll mig upprätt! Vilken tur att det blåste. Skönt med lite svalkande regn också (allt ska ses från den positiva sidan:))

    Kramar till er båda!

    SvaraRadera