När allt ändrar, men allt fortsätter som tidigare

Alla har varit med om det. Man har fått ett plötsligt besked som totalt förändrar ens värld. Det kan handla om ett sjukdomsbesked, ett dödsfall eller något annat som gör att det känns som om världen skulle kastas omkull. Ingenting är som förr.

Efter ett tag märker man i alla fall, att trots att allt har ändrat, är sig det mesta likt. Morgontidningen fortsätter att komma varje morgon, grannarna fortsätter att klippa gräset varannan dag, kylskåpet är fortsättningsvis alltid tomt och soppåsen alltid full, men det har skett en förändring. Inne i dig. Allt är sig likt, men allt är nytt. Det känns overkligt. Ser de andra inte att allt är annorlunda?

Får man känna glädje fast ens morfar har gått bort? Får man vara arg och irriterad på någon som nyligen fått ett allvarligt sjukdomsbesked? Får man klaga över sin egen litenhet, fast det finns andra som har det så mycket värre? Får man tänka på sina egna behov trots att ens barn lider av en allvarlig sjukdom?

Visst får man. Det är ju det livet handlar om. Att känna, att älska, att gråta, att skratta. Att njuta och att hitta guldkornen alla soliga dagar och alla regniga dagar. Vi behöver det för att orka. Livet får och skall gå vidare. Och för att riktigt kunna njuta av guldkornen måste man kanske ha upplevt lite elände också.. det tror jag i alla fall.