Fastnade i stormen ute på ön häromdagen. Det var absolut ingen fara med oss men vi var tvungna att vänta ut nordanvinden. Nordanvinden far ju hem till kvällen så det var bara att vänta. Och vänta. Och vänta lite till.
När det stormar kan man oroa sig för många saker. Man kan oroa sig för att båten ska slita sig och försvinna till havs eller slås sönder mot stenarna. Man kan oroa sig för att maten ska ta slut. Man kan oroa sig för än det ena och än det andra. Det finns egentligen obegränsat mängd saker man kan oroa sig för. Om man väljer att oroa sig förstås.
Eller så kan man välja att göra annat. Som att plocka snäckor. Pyttesmå snäckor. Man kan välja att sitta på den stora stenen och vänta på den största vågen som skvätter ner en. Det är jätteroligt, har provat själv många gånger ;)!
Så är det med alla stormar i livet. Det är jobbigt, men inte hela tiden. Skratta och samla små snäckor får man göra alla dagar. Också när det är som stormigast. Sen får man också minnas att stormar tar slut. När Nordanvinden fått nog och gått hem och lagt sig.
