Solnedgång

Om det är nåt jag kommer att minnas från den här sommaren, så är det solnedgångarna. Det är något alldeles magiskt när solen och havet möts. Mäktiga, starka färger. Oftast. Ibland händer det ändå att det liksom blir platt fall och solen skyms av moln precis där den skulle möta havet. Men också då kan man få se de mest fantastiska färgskådespel.

Den ena solnedgångarna är den andra aldrig lik. Det konstiga är att de överträffar varandra, så länge det inte är regnväder förstås. Solnedgångarna blir alltid bättre, vackrare och helt annorlunda än kvällen innan. Trots att det är samma hav och samma sol.

Dagarna som går är också alla lika. I stort sett. Man stiger upp, äter frukost, promenerar med hunden, går till jobbet, går hem, fixar middag och sen plötsligt är det dags att gå och lägga sig igen. Dag ut och dag in. I princip.

Men ändå. En vanlig dag borde ju inte få vara "bara en vanlig dag". Varje dag är ju en del av livet. Tänk om man hade förmågan att kunna se alla dagar som just solnedgångar. Att med spänning vänta varje morgon hur den här dagen kommer att bli. Att "hitta" ett guldkorn som man kommer att minnas just den här dagen för.

Inte så lätt alla gånger, men helt omöjligt kan det väl ändå inte vara?