Ibland känns det som om man så skulle vilja se in i framtiden. Man känner att man riktigt behöver det. Bara kika lite grann för att se hur allt ordnar sig, hur bitarna faller på plats. OM det nu gör det ens. Det kan man tvivla på ibland. Men visst gör det det. Ordnar sig alltså. Det gör det alltid, på sätt eller annat. Men kanske inte på det sätt man först trodde.
När man är i den där djupa svackan tror man att man aldrig kommer ur den. Det vet jag, har nämligen prövat. Varje dag är som en evighet och ändå går dagarna så otroligt fort. De formligen rusar iväg. Och man känner att man bara stampar på stället. Inget händer. Man kommer varken hit eller dit. Det står stilla helt enkelt. Och sekunderna bara tickar iväg.
Det är sådana gånger man skulle vilja ha den där förmågan att titta framåt i tiden. Bara för en kort liten sekund. Bara kika lite, se hur det ser ut sen, när allt ordnat sig. Så att man skulle få en vink om hur man ska göra för att komma dit. Till den dag när allt ordnat sig.
Hur skulle det vara om vi faktiskt kunde se i framtiden? Skulle vi vara lyckligare då? Skulle vi hitta lösningarna på våra problem och skulle vi göra de rätta valen? Tror inte det. I det här fallet är det nog resan som är målet. Det är under resan vi ska tänka, känna och fundera. Välja hur vi vill ha det. För det är väl det livet handlar om? Inte att direkt se svaret, utan att tänka ut det på vägen.
Är du i svackan nu, var inte orolig. Om ett år så kommer allting att se annorlunda ut. Om du väljer att använda årets dagar till att fundera och känna efter hur du vill ha det, förstås.
Plötsligt en dag bara märker du att du befinner dig just precis där var du vill vara. Ge det ett år, eller så.
Sis!
SvaraRaderaJack Canfield har sagt kloka saker, bl.a. detta:
Gör det du älskar och skänker dig glädje. Om du inte vet vad som ger dig glädje, fråga dig själv: Vad är min glädje? När du finner den och ger dig hän åt den, åt glädjen, då kommer lagen om attraktion att överösa dig med en störtskur av omständigheter, människor, händelser och möjligheter som för med sig glädje i ditt liv, bara därför att du utstrålar glädje.
Det är ju det som du säger, eller hur:)?
Tänker på dig och tack för fint inlägg!
Kramar
Karin
Det är som du säger, resan dit. Annars är målbilder ganska skönt att "jobba" med. Vart vill du? Vad är målet? Att kunna se och framförallt känna det, kan göra resan något lättare.
SvaraRaderaHälsningar från Connectcut, USA
PS. Hittade hit via underytanjag
Ååh vad du är fin. Dina ord är som en varm hemstickad filt, en filt som du har använt och nu sveper runt mina axlar... låter mig låna. Hoppas många läser dina kloka ord, det vill jag. Och sedan ska jag tänka att du skrev dom just till mig, som tröst, för att du förstår så mycket. Jag blir varm och lugn av din hemstickade filt. Kramar så!
SvaraRaderaTack för era fina och tänkvärda kommentarer! Jag blir alldeles varm i hjärtat!
SvaraRaderaKarin: Exakt så funkar det, glad att du skrev det här :)
Taina: Roligt att du lämnade en kommentar!!
Regnnatt: Det var skrivet just till dig:)
Kramar till er alla :)
Skulle din blogg inte finnas borde den uppfinnas. Helt suveränt!
SvaraRaderaDet finns en mening med allt. Mitt i en livskris kan man inte förstå hur man ngnsin ska orka kravla sej uppåt igen. Men det går. Kan ta lång tid och svackorna kommer och går. Det ska de göra. Långt efteråt kan man skönja ett mönster: "Livet blev så här för mej, men det var tänkt så. Jag skulle gå igenom det där för att bli till den jag är nu."
SvaraRadera