Jag har lyckan att få köra en bränslesnål, grå bil. Gillar ”bränslesnål” för att jag inte behöver tanka så ofta. Gillar ”grå” för att vägsmutsen inte syns så bra. Just ”bränslesnål” var ett mycket viktigt ord vid bilinförskaffningen. Tycker nämligen inte om att hålla på och tanka hela tiden. Och nu har jag då en grå, bränslesnål pärla till mitt förfogande.
Även om bilen är bränslesnål betyder det inte att den inte skall tankas. Bränslelampan lyser med jämna mellanrum och jag kör direkt till bensinstationen och fyller tanken. Och så kör jag vidare igen, många kilometer tills det igen är dags för nästa tankning.
Vet att det egentligen inte är så bråttom med att köra till bensinstationen då bränslelampan först plingar till och börjar lysa, det finns ju några liter extra bränsle i reservtanken. Men jag brukar ändå aldrig chansa. Tänk om jag skulle få bränslestopp någonstans ute i ödemarken, eller när jag annars har bråttom? För det är ju då som sånt brukar hända. När det som minst passar.
Nu är det ju så, att det inte bara är bilar som behöver tankas för att fungera. Vi människor behöver också tankas, få energidepåerna påfyllda. Annars orkar vi inte. Nu pratar jag inte enbart om mat, även om det också är viktigt, men om hur vi laddar batterierna för att orka med vardagsslitet.
En del människor tankar när de rör sig i naturen, andra när de läser eller går på teater. Vissa motionerar eller virkar. Det spelar väl egentligen inte så stor roll vad man gör, bara man hittar sin grej för att orka. Hur tankar du? Har du tänkt på det någon gång?
I vissa livsskeden hinner man helt enkelt inte tanka så ofta som man borde. Då kör man på reservtanken och det har sina risker. Vi har dessutom ingen extrautrustning i form av bränslelampa som plingar till när det är dags att tanka, så det är svårt att veta hur långt bränslet kommer att räcka.
Bränslet kan helt plötsligt ta slut, när man minst anar det och när man minst skulle orka eller ha tid för det. Så se åtminstone till att det finns bränsle i din reservtank oberoende av hur kaotiskt det är runt omkring dig. Det är det minsta du kan göra för dig själv.
Bränslet i reservtanken kan vara detsamma som vänners omtanke, vänner som finns. Vännerna fyller på reservtanken så bränslet inte skall ta slut. Om man inte orkar själv så hjälper vännerna till med påfyllningen av tanken, den som inte får bli tom.
SvaraRaderakram från höstsolig strandkant
Vore bra om vi människor skulle ha en lampa som varnar oss när bränslet tar slut. Tyvärr blir många till synes utan förvarning utan bensin. Det gäller att lyssna på sin kropp och tolka tecknen som kan tyda på ett ev bensinstopp.
SvaraRaderaVänner är viktiga, men det är nog man själv som måste lägga märke till när bränslet håller på att ta slut. Så tror jag iaf :) Men om bränslet tagit slut får man ju hoppas att vännerna finns där och hjälper en hitta till tankstället. För i den situationen behöver man minsann äkta vänner.
SvaraRaderaJep, det gäller att ta sig tid att lyssna på kroppens signaler. Samt också att äta, sova och motionera tillräckligt!
Jag uttryckte mig rätt spontant och mera med tanke på den energi som vänner kan förmedla. Sådant bränsle kan ge kraft att klara ev. bensinstopp.
SvaraRaderaKram
Instämmer med er.
SvaraRaderaSen blir det ju så att ju äldre man blir desto skickligare blir man att lyssna på sina egna signaler. När behöver vi tanka? När kan vi köra för fullt? Ibland finns det dock inga valmöjligheter, man måste bara köra... Utan bränsle.
Man MÅSTE försöka hitta möjligheten, tiden, för åtminstone en liten skvätt bränsle!
Och så behöver "motorn" luft också och "gnista" så att det tänder.
SvaraRaderaAtt ta till sig allt det sköna som finns runt en, i naturen - en sprakande ruskabjörk i höstsolen, en frisk vind från horisonten vid Fäboda... "Gnista" är kanske att påminna(s) att varje människa är värdefull, har en uppgift.
Så det är bara att köra vidare efter tankningen. Den gropiga grusvägen har ett slut. Efter regn kommer sol.
Till anonym:
SvaraRaderaMan ska inte heller underskatta betydelsen av att tågluf(f/t)a sig ;)
Kram