Har funderat lite på det där med att läsa och att lyssna. De har flera gemensamma nämnare. Båda börjar på L. Båda är i princip lätta att lära sig, men för en del kan det vara svårt att lära sig läsa, för andra kan det vara svårt att lära sig lyssna. Båda är dock mycket viktiga att kunna. Det finns likheter och det finns olikheter.
När barnet först lär sig läsa lägger det märke till varje enskild bokstav i ordet. Barnet ljudar sig fram till en början och knäcker så småningom koden till skriftspråket. Det är magiskt att se sitt barn knäcka koden. En helt ny värld öppnas för barnet. Bokens värld. Där kan barnet fördriva många sköna timmar.
När barnet väl knäckt koden och blivit en van läsare slutar barnet lägga märke till varje enskild bokstav. Ju mer barnet läser desto mer erfarenhet får det när det gäller ord. Läsningen automatiseras och läsaren registrerar faktiskt inte alla bokstäver. Man lägger bara märke till de viktigaste, sen bildar man sig blixtsnabbt en uppfattning om vilket ordet i fråga är och så går man vidare. Riktigt vana läsare fäster inte ens blicken på alla ord i en mening. Bara på vissa långa ord. Helt otroligt egentligen!
Att läsa och att lyssna är egentligen två vitt skilda saker, det är vi överens om eller hur? Men en del människor lyssnar faktiskt på samma sätt som de läser. De lyssnar lite här och lite där, bildar sig en uppfattning utan att ha hört allt. Lika som läsarna gör när de bara registrerar vissa bokstäver i meningen. Den som lyssnar tolkar ofta in budskap som baserar sig på lyssnarens egen erfarenhet. Är man fräck kan man säga att vissa lyssnare hör bara det de vill höra, det de förväntar sig höra. Det är väl inte att lyssna på riktigt, eller hur?
Bäst att inte blanda ihop läsandet och lyssnandet. Man kan läsa mellan raderna, ja. Men att lyssna mellan raderna går inte. Lyssna ska man göra aktivt och inte ha förutfattade meningar. Annars kanske man lika gärna ska hålla sig till läsningen.
Till all tur finns det många goda lyssnare. Sådana som lyssnar på det du säger och försöker förstå vad du menar. Det gäller bara att se till att man har några sådana runt sig ;)
Hej Sis, en väldigt intressant infallsvinkel när du skriver att man inte kan lyssna mellan raderna. Det stämmer nog väldigt bra, för visst kan man känna, ana vad som finns mellan "raderna" i ett samtal där man är åhörare men det blir lätt färgat av ens egna åsikter så länge man inte vet med säkerhet.
SvaraRaderaJag upplever att det nuförtiden finns folk som pratar och pratar utan att lyssna på varken sig själva eller andra. Munnen går på ungefär som om den måste göra det. Kanske det alltid har funnits människor som gör det, kanske det är jag som har upptäckt det först nu, men det är enerverande, för det är just då som det kan uppstå kommunikationsproblem med felaktiga slutsatser som resultat. Vi är sannerligen intressanta vi människor.:)
Ha det gott
kram från strandkanten, där det regnar för tillfället
Hej Karin! Tack för kommentaren.
SvaraRaderaDet är många som vill synas och höras idag det får man bara konstatera. Både i yrkeslivet och i privatlivet. Kanske ännu ett sätt att söka bekräftelse "Se mig, jag vet och jag kan".
Får man någons förtroende ska man hantera det varsamt och faktiskt lyssna. Gillar det skarpt det där : "Jag lyssnar på det DU säger och försöker förstå vad DU menar".
Regnar här också! Kram från landbacken :)