fredag 25 september 2009

Att fredagshandla

Fredagar är absolut de bästa dagarna att handla mat på. Då är butikerna fyllda med färska varor. Och människor. Fredagen är också konsulenternas dag i butiken. Med några hyllraders mellanrum står en dam klädd i klatschigt förkläde och kokar de mest delikata rätter som tänkas kan på två kokplattor. Helt otroligt egentligen vilka kokkunskaper hon besitter. Delikatesserna delar hon sedan ut i pyttesmå portioner åt alla som vill ha. Också åt alla som inte vill ha.

Jag provsmakar gärna när det bjuds. Tycker det är roligt att prova på nya produkter och man kan ju alltid få en ny ide´ för menyn där hemma. Den tenderar nämligen att bli lite enahanda och trist. Oftast låter jag bli att köpa produkten, men provsmaka kan man alltid. Är det riktigt gott kan man ju be om ännu en portion ;). Och är det supergott kan man ju tom. köpa produkten.

Som alla upplysta människor vet, är det ”farligt” att handla när man är hungrig. Och vem är nu inte hungrig efter en lång arbetsdag? Det är klart att kundvagnen fylls med läckerheter som man annars inte ens skulle titta på. Så konsulenterna gör oss (eller åtminstone mig) en stor tjänst genom att dela ut smakprov när på fredagarna. Vi handlar mycket mindre och vettigare produkter. Kanske.

Har förresten lagt märke till att det finns människor som går långa omvägar runt konsulenterna. De nästan kryper in i sina skinn eller intar en osynlig skepnad och har ingen som helst lust att stifta närmare bekantskap med konsulenten, än mindre med produkten hon bjuder ut. Kanske de rentav är rädda för att konsulenten ska tvångsmata dem med en portion, vad vet jag? Vore det så illa? Hmmm. Det tåls att tänka på lite grann.

Vågar du prova på om du erbjuds något nytt? Tänker nu inte bara på smakproven i butiken, utan på andra möjligheter som man ibland erbjuds. Det kan handla om att få prova på nya arbetsuppgifter, nya fritidsintressen, att gå på kaffe tillsammans med någon som man inte brukar gå på kaffe med. Små avvikelser från det som vi annars gör. Människan är ett vanedjur, hur många gånger har man inte hört det, och hur många gånger har man inte konstaterat att det är sant? Men om vi ibland vågar bryta våra mönster kan vi få uppleva något trevligt. Och var det inte trevligt, så kan vi återgå till våra inkörda spår men ändå vara en erfarenhet rikare.

4 kommentarer:

  1. Kul iakttagelser som du har gjort. Jag har många gånger stått och sålt bröd, just under fredagar då kundtillströmningen är som störst, givit smakprov osv. Även jag har konstaterat att det finns personer som undviker att gå förbi, som smyger sig bakom för att slippa osv. Och det är ju också helt ok, valet är fritt. Sedan finns det också den kategorin som gärna köper en vara, är översvallande berömmande, för att lämna den kvar på t.ex schampoohyllan innan de kommer fram till kassan. Vi är lustiga varelser vi människor.
    Och det är tur det för annars skulle det rentav bli tråkigt:)
    kram från strandkanten

    SvaraRadera
  2. Hälsningar från en som suckat sig igenom fredagshandlandet idag... och orkade inte ens provsmaka brödbitarna som bjöds ut :)

    SvaraRadera
  3. Det blir lördagspåfyllning av skåpen här idag, orkade och hann inte igår:)

    Intressant fenomen det där att ta varan och sedan lämna den vid schampoflaskorna.. vad månne det beror på?

    Trevlig helg till er båda!
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Ja, det har jag funderat över också, men det måste nog till någon bättre hjärnskrynklardoktor än jag:) för att få svar på den frågan. Jag kan inte förklara, bara känner att jag vet varför det blir så på något sätt, men kan inte sätta rätta ord på det.Kanske någon form av bekräftelse, så länge man står vid disken och låter sig inbjudas så finns man ett tag i rampljuset. Vad vet jag?
    kramar

    SvaraRadera