tisdag 25 augusti 2009

Att hitta den rätta moroten

Ikväll var det lättare att fara på länk. Hittade ett helt fantastiskt motivationsknep, tänkte nämligen på det värsta hushållsarbetet jag vet, bykandet.

I det här huset finns ett bykberg. Först är bykberget stationerat i smutsbykkorgen för att så småningom förflyttas till tvättmaskinen, sen till byklinan och efter ett tag till bykkorgen för ren tvätt. Det är den lätta biten. Men sen stannar det. Gillar inte alls att vika byke och sätta in det i rätt skåp. Får jag de rena kläderna trots allt in i rätt skåp, tar det inte många dagar förrän de ligger där i smutsbykkorgen (i bästa fall) igen. Det tar ju aldrig slut!

Idag tänkte jag först att jag borde ta itu med bykberget. Sen plötsligt slog det mig att jag borde fara på länk också. Inte svårt att gissa vad jag valde :). Fanns ju ingen möjlighet att jag skulle hinna med båda.

Är på ett sätt väldigt motiverad att motionera. Tycker det är roligt och jag vet att jag mår bra av det. Däremot hittar jag tydligen inte motivationen genom att tänka att jag ska träna för att delta i en tävling eller ett lopp. Tydligen blir jag mest motiverad av att tänka på byke. Fast det spelar kanske mindre roll. Huvudsaken är att jag hittat den morot som funkar. För mig funkar smutsbyke. Pinsamt, men sant.

3 kommentarer:

  1. Efter jag läste ditt inlägg börjar jag fundera om man borde skriva om motivationsläran. Enligt den motiveras människor av att uppnå resultat och inte av att undvika något. Men kanske bäst att gå ut ifrån att du är helt unik :-)

    SvaraRadera
  2. Sis du är unik! Jag undviker rent byk, det ligger där och ynglar av sig tills det är helt tomt i skåpen. Nu skall jag börja träna med din motivationsteknik. Men..då blir ju högen etter värre eller hur? Men med endorfiner upp till öronen så ryker väl högen också på samma gång när man kommer hem. Tack för tipset! Kram/Karin

    SvaraRadera
  3. Alla är vi unika ;) Och alla behöver hitta sin egen morot för att kunna motivera sig :).

    Lycka till med träningen Karin! Tror nog att bykhögen krymper i takt med att endorfinnivån stiger. Kanske inte direkt, men i det långa loppet. Hoppas kan man ju alltid ;)...

    Kramar!

    SvaraRadera