söndag 25 juli 2010

Att vara själv


Fick ett mail av en vän häromdagen. Hade inte hört av mig till henne på en lång tid.”Jag förstod att du behövde vara med dig själv ett tag”, skrev hon. Precis så var det. Jag behövde få vara alldeles själv för att få ordning på tankar, liv och allt möjligt. Hon är en klok person, den vännen. Hon förstod att jag behövde tid och utrymme. Tid och utrymme för att tänka mina egna tankar.
Att vara ensam med sig själv kräver mod. För om man riktigt känner efter så är det rätt jobbigt att vara ensam. Ingen att byta tankar med. Ingen att dricka kaffe med. Ingen att prata strunt med. Ingen att vara med och ingen att dela med. Och sånt kan vara riktigt jobbigt. När man är själv måste man fixa allt på egen hand. Jobbigt först, men när man märker att man klarar det, så blir man så stark att man kan förflytta berg. Nästan, åtminstone.

Men det är inte mindre viktigt för det. Att vara ensam med sig själv, alltså. Har du nångång stannat upp och tänkt vad du vill göra med ditt liv? Har du tänkt på vad som är viktigt för dig, vilka dina värderingar är? Eller har du rusat runt i ekorrhjulet? Gjort saker och ting på ett visst sätt, bara för att man nu ska göra saker så? Stressat fram och tillbaka i samma mönster år ut och år in? Det är lätt hänt. Och alla fastnar väl i ekorrhjulet ibland men det betyder ju inte att man inte kan komma ur det.

Det händer att man får en chans att göra en omvärdering av sitt liv. En sorts ”break” när gamla mönster bryts. Det händer nåt som ställer din värld upp och ner. På riktigt upp och ner. Då finns alla möjligheter till nystart fast man kanske inte kan tro det när man är mitt i eländet. Möjlighet att göra omvärderingar. Möjlighet att ta itu med sånt man kanske bara anat tanken av nångång när man rusat runt där i ekorrhjulet.
Men då krävs det mycket mod, tror jag. Mod att vara ensam med sig själv. Mod att tänka efter hur man själv vill ha det utan att påverkas hur andra tycker att man borde tänka och göra. Mod att inte vara rädd att livet tar slut om man inte hoppar på nästa ekorrhjul direkt. Mod att skynda långsamt.
Men gud så svårt det kan vara ;)

8 kommentarer:

  1. Sis,
    sämre sällskap än att vara med sig själv kan man ha:D. Och när man väl klarar av det så är det precis som du skriver; man blir stark nog att förflytta berg om så skulle krävas.

    kramar!

    SvaraRadera
  2. Jo,Karin. Du, jag och många andra vet det. Men det finns så många som inte vågar vara med sig själva.. fast man är i gott sällskap med sig själv ;)
    STARK blir man!

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Orden kunde ha varit mina.

    Tack.
    Dom gick rakt in.

    GIllar dig.

    SvaraRadera
  4. Tack till dig Fighter, det är ömsesidigt!

    Kram :)

    SvaraRadera
  5. Jo, jag har rusat runt i ekorrhjulet. Svårt att komma ur, men sen då jag väl hittade ut, bestämde jag: Aldrig mer.
    Nu önskar jag dej en riktigt fin måndag. Länge kvar ännu!

    SvaraRadera
  6. Skön måndag till dig med Lisbet! Många sköna dagar kvar ännu.. ;)
    Kram

    SvaraRadera
  7. Fina tankar :)

    Ja, att tycka om att vara med sig själv, det är A och O. Här finns mycket av den varan nu ;)

    Det finns ju sedan så många sorters ekorrhjul. Har hoppat av de flesta. Modigt lärt känna mig själv. Det finns också hjul som helt enkelt måste fås att snurra lite långsammare, bromsas, eftersom de delas av flera. Så att alla hänger med. Då vore det katastrof att överge, att se andra sitta fast. Så självisk skulle jag aldrig vilja vara.

    Ingens historia är riktigt lik någon annans.

    Egen tid, som ger kraft till omsorg, kraft att inte ha fullast fokus på mig. Sådan tid, sådant mod kämpar jag för. Och jag tänker vinna :)

    Roligt att du bloggar och läser igen.

    SvaraRadera
  8. Regnnatt, alldeles sant det du säger. Det finns många ekorrhjul, många faktorer och ännu fler historier.

    Håller tummarna!

    Kram!

    SvaraRadera