Ett av mina favoritspel är Othello. Ni vet det där spelet med tvåfärgade spelknappar. Vita på den ena sidan, svarta på den andra. ”One minute to learn, a lifetime to master” står det på förpackningen. Spelet slutar när alla knappar är ute och den som har flest knappar i sin färg vinner. Det är lätt att se vem som vunnit, det är bara att titta och räkna. Knapparna är ju endera vita eller svarta. Lätt som en plätt.
I livet är det inte alltid så lätt att se vilken färg knapparna har. Det är sällan, kanske rent utav aldrig så att sanningen är endera svart eller vit.
Ibland, alltför ofta hör man människor skvallra om andra. ”Den är ju si och så, och du skulle bara veta vad hon gjort!”. Sällan hör man den som tar emot skvallret fråga ”varför?”. Den bara godtar skvallret för att det är så lätt att tro. Att det är svart eller vitt. Men det är det sällan. Knappast aldrig.
Alla vet att efter det första slaget så ska man gå. Men ändå stannar de flesta kvar. Varför stannar man kvar i ett förhållande var man blir misshandlad fysiskt eller psykiskt? Eller varför stannar man kvar i ett förhållande var den andra har missbrukarproblem? Tror att det är just ”därför”. Därför att det inte är enbart svart. Inte heller vitt.
Alla människor har goda sidor. Alla människor har dåliga sidor. Alla gör rätt ibland och alla felar ibland. Och det är ju det som det handlar om, att vara människa. Med det här vill jag inte säga att man ska stanna kvar i relationer där man känner att man far illa. Var och en ansvarar ju själv för sitt liv. Väljer vad den står ut med. Väljer vad den vill ha. För människorna runtomkring är det bara att inse och acceptera att livet inte är svart eller vitt. Det finns en mängd gråa nyanser också.
Livet kan relateras till många vardagsfenomen. Men inte till Othello. Förutom på en punkt: “It takes a minute to learn and a lifetime to master”. Den unga människan tror sig veta allt. Hon vet hur man ska leva, vad som är rätt sätt och vad som är fel . Men det gäller att se gråskalorna också. Blandningarna av svart och vitt. Och det tar minst ett helt liv att behärska. Eller vad tror du?
Kanske rent av många liv:)!
SvaraRaderaGott Nytt År Sis!
kram
Karin
Bra start på året - att fortsätta att lära. Både den närmaste omgivningen och världen förändras - och man själv. Småningom börjar man se längre och med andra ögon. Man ser fler nyanser. Men visst krävs det också då vilja och övning. Önskar dig allt gott för det nya året och väntar med spänning på mer från dig och livets spel.
SvaraRadera